Det är söndag! whoop whoop! Och det är söndag kväll.
Som arbetslös så flyter dagarna ihop och helgerna blir inte så speciella. Men i och med att jag jobbat hela veckan (inklusive lördag och söndag) så känns ändå denna söndagskvällen ganska skön. Jag har gjort något och jag tror jag har gjort det bra.
Det gör ju det inte sämre av att jag får skruva upp volymen i bott och låta musiken omsluta mig (ibland är det mer än lovligt skönt med hus) medan jag dansandes omkring i köket, bakar!
Mums med choklad-cheescake!
Någon behagar skämta med mig aprillo.... Här går man och tror att man äntligen har tagit sig ifrån dessa fjanterier. Och så,,,, så bara är det helt plötsligt en annan där och mitt hjärta tänker rumdidumdidum!
Okej.. Vi tar't från början och för det första måste ni lyssna på den här låten (klicka igång den vet ja och läs resten under tiden!)
Förra sommaren klev det in en tönt på arbetet, i sina glasögon och lakansvit hy.Det är en gammal klasskamrat och jag tyckte om honom redan under skolgången. Han är... intressant, på ett torrt och konstigt vis. Han har nog alltid funnits lite i "intresseområdet" men hade flickvän en längre tid, tror jag.. I alla fall, förra sommaren var helt plötsligt flickvännen ur bilden och vi började prata. Helt plötsligt fick mina ganska grå dagar i kassan en guldkant när han kom förbi. Ibland handlade han, ibland inte och jag tror att han nog kom in på affären mer än en gång faktiskt för att prata med mig. Sommaren led, vi pratade och sms:ade. Så på en utekväll träffade jag på honom och för att göra en tämligen tråkig historia mer händelserik så hände det lite saker den kvällen. Och vår historia som slutar med att jag och min tönt hamnar i säng, börjar den kvällen med en kyss. Efter kyssen vart det lite konstigt, sedan blev det bra igen och sen (som sagt) hamnade vi i säng.
Det är nu vi kommer till det mest intressanta. Nej,jag blev inte gravid. Utan han "försvann" , han svarade inte på någon form av kontakt och jag ganska snabbt insåg att han gjorde en klassiker. Om vi ignorera problemet tillräckligt länge försvinner det. Han fick rätt, jag [aka problemet] försvann och kände mig tämligen värdelös. Men han försvann inte ur mina tankar och låten- som antingen går i bakgrunden medan du läser eller som du redan lyssnat på, klingade fram när helst jag tänkte på honom.
Men så jobbade jag igen härom dagen... Och så kom han in. Vi pratade inte, vi hälsade inte eller ens nickade åt varandra. Jag såg hans rygg och förväntade mig att låten skulle starta. Men Tji fick jag! Det kom EN ANNAN Låt! En mycket bättre låt, nämligen denna:http://open.spotify.com/track/2vs8APlo3B4NwIfeKnGX8i
Tror ni jag blev nöjd? Tiden och mina erfarenheter hade gjort att jag gått från fjant till stark kvinna!
No more men! Nu fick det vara nôck!
Trodde jag.
Idag blev jag inringd av skolan som vikarie. Där finns då banne mig inga män för mig! Där finns det bara 14 : åriga finniga uppkäftiga pojkspolingar, samt gamla lärare som redan är stadgade familjefäder. Så jag var fullkomligt oförberedd när jag gick till cafeterian för att hämta kaffe. För där stod det en ung, trevlig kille i en två storlekar för stor stickad tröja och prata med cafeteriavärdinnan. Och han gav mig ett snett leende och hällde upp kaffe i min mugg.
Och det var det. Damn u spring!
Det finns tillfällen då hela mitt hjärta värker. Här om dagen var ett sådant tillfälle när jag såg på nyheterna och såg vågen som svepte över Japan. Det har försvunnit hela byar! I jämförelse med naturen är vi människor bara små riskorn, oförmögna att göra något åt vårt öde mer än att försöka lyssna på de signaler som Moder Jord sänder oss. En annan gång då hjärtat värker av medlidande är nyheterna berättar om dessa länder där krig fortfarande härjar. Barn som sprängs, blir soldater eller våldtas. Att människan är så GRYM! Har vi helt glömt bort detta med kärlek?
Mitt i all misär som vi matas med väcks ändå många tankar om det där med att vara tacksam.Det finns så himmelens mycket att vara tacksam för
Att vara frisk
Att man har tak över huvudet
Att ha mat för dagen
Att ha själar omkring sig som man älskar och som älskar tillbaka
Att bo på ett ställe som hittills är lugnt och stilla. Både naturkatastrofmässigt och krigsmässigt.
Med mera, ect ect, and so on
Jag tror att vi behöver att vara lite mer tacksamma ibland istället för att se till allt som vi kan klaga på.
Uppskatta det vi har istället för att se det vi inte har.
Jaja... Jag vet, ibland går det MÅNADER mellan att jag skriver. Men ibland händer det faktiskt inte tokmycket i mitt liv heller.
Uppdatering:
Letar fortfarande från ett tecken från universum vad jag vill med mitt liv [dvs- jag är fortfarande inte fast anställd utan facklar runt mellan olika vikariat]
Mr Right har helt mystiskt inte dimpt ner i min famn och friat. Kanske inte så konstigt då det inte är ett enormt flöde av folk här på gården. Lite isolerat, lite.... ja.
Jag har inte vunnit på lotto, Men heeey! Pengar är inte allt.
I Helgen blev jag medbjuden av vackra Sophia på premiären av Jesus Christ Superstar a'la nutidsvarianten där Jesus har blivit inslängd i Israelkonflikten. Föreställningen visas i Karlstad på Scalateatern och är ca 2 timmar lång. Det var knappast någon feel-good föreställning utan mer lite ångestframkallande. Mer bra! Riktigt bra! Man fick sig en härlig tankeställare och om jag tar med mig nått från denna helg så är det medmänsklighet utan gränser & Kärleken framför allt. Jag rekommenderar den till Er som vill uppleva något utöver det vanliga samt att det är riktigt bra skådespeleri och musik. Den som imponerar mest är Johanna Boes i rollen som Maria Magdalena, i alla fall sångmässigt. Henne hade jag kunnat gått och sett om hon satt upp en konsert. Så jag säger gå och upplev och bli påmind om det viktigaste här i livet http://www.scalateatern.com/site/page.asp?evid=1346&id=36#top
