15

I sju dagar tog jag semester från vardagen. Från dammråttor, från gräsmattor som måste klippas, från problemen som hopar sig i mina vänners liv. I sju dagar försvann jag och i sju dagar läkte jag.
Men problemet är. Problemet är...... Problemet är att det som jag åker ifrån, det tenderar att vänta på mig när jag kommer hem.
Och nu sitter jag på i ett tåg, på en räls som för mig obönhörligt längre bort från Rosornas Ö och tillbaks till dig. För DU är mitt problem. Måste jag ta tag i detta nu, måste jag för min egen skull försöka få någon slags klarhet? För DU är ju inte egentligen problemet, JAG är problemet. Och det är ytterst bekymmersamt för det finns inte en endaste tågräls som kan ta mig bort från mig själv.


På rosornas Ö, där kan man klä ut sig i stora kjolar som täcker inte enbart de delar som måste täckas, utan också de hemligheter som man inte vill dela. Det handlar inte om tyget, det handlar om mentaliteten. Och i sju dagar har vi bedövat sinnet och vandrat runt tornen i en dimma.Men nu klarnar dimman och klarheten svider i ögonen och i den ångest som kommer krypande finns det en endaste fråga: hur ska det gå?