17

Ibland undrar jag om det egentligen är så att jag har en liten magnetisk störning i min aura. Bilar som gått klockrent börjar bete sig konstigt, min mobil ringer och skickar sms av sig själv, min förra dator slog på sig mitt i natten och numer har min bilradio en oförklareig och total förälskelse i P1. Det går för övrigt inte att byta kanal på radion, inte utan våld och en ängels tålamod. När man väl har bytt kanal, säg från P1 till exempelvis P4 efter 20 minuters övertalande, så kan bilen i nästa gupp byta tillbaka till P1 igen. Det är en kulturell bil.

Men mest av allt funderar jag på denna elektriska störning då mitt liv tenderar att ta 180 graders svängar utan att jag hinner med. Är det jag som genom min blotta existens ser till att det hela tiden händer saker, eller är det bara så att jag råkar vara på rätt/ fel tillfälle vid rätt/fel plats? Varför är det hela tiden rörigt omkring mig när allt jag försöker är att flyta med och hinna med mitt eget liv.

För Er som inte visste så mycket om mig så har jag innan sommaren hakat mig fram på taskiga vikariat ett helt år. Inte ett jobb så långt ögat kunde se, men jag tog dagen som den kom och var det närmaste livegen på de vikariat som mig gavs. And I've done it all.. Utvecklingsstörda, lågstadiet, Högstadiet (!), jobbat på färjestad, i affär och varit sminkös. På nått vis har jag varit överallt.
Men nu, nu helt plötsligt trillar det in jobberbjudanden överallt ifrån. Jag är headhuntad från flera ställen och känner mig glatt förvirrad och lite rädd för att göra någon besviken. Sen funderar jag också på hur mycket jag orkar jobba, alltså... 100 eller 150% ?


I morgon måste jag bestämma mig. Idag fick jag erbjudandet. Bah!

16

Det går inte att prata med dig, eller vi kan inte samtala. Vi har försökt men vi har uppenbarligen inte ett endaste intresse tillsammans... Och jag trodde i början av säsongen att du hatade mig eftersom du aldrig sa nått, samt att du gick när jag kom. Sen fungerade vi knackligt tillsammans på arbetet. Och du driver mig till fullkomligt vansinne- jag har inte en aning om vart jag har dig! Vi spenderade 12 timmartillsammans häromdagen då du tog med mig ut på forspaddling (men jag var ju inte ditt förstahandsval). Men vi pratade ju inte då heller, jag tror nog fortfarande att du hatar mig. Och därför, därför stör det mig något otroligt att du har smugit dig in i mina tankar och att jag saknar dig. Ditt mögel!

Sen bekymrar det mig lite att du utbrast "OJ" när jag råkade ha kjol på mig. Och det bekymrar mig att jag tror  att du kanske tog kort på min urringning när vi paddlade. Men MEST oroar det mig att när vi väl får ögonkontakt så spelar det en liten filur i dina ögon och jag känner hur mina börjar gnistra och förråder mig!