1

Nej. Det var inte så här mitt liv skulle bli, en återupprepning av dagen innan. Kanske, om dagen innan bestod av en förmiddag med spännande äventyr med charmiga män och spännande kvinnor och eftermiddagen i en lugn lagun. Då KANSKE den där återupprepningen inte hade varit så tragisk som det faktiskt är just nu. Just nu består min återupprepning av  att gå upp på morgonen, åka till jobbet, handla, åka hem och sedan gå ut till mina ungdjur och höns. Var dag, same shit. Med inslag av några ytterst få avbrott där jag åker bort till grannkommunen, shoppa ibland, supa mig full och gå hem med helt fel karlar.

Mitt liv… suger. Och hur man än ser på det så är jag personligen fullt ansvarig för det.

Sooooo…..

Is this it? Is this the time I decide like in the movies to start my life? Hu. But my life is seldom like in the Hollywood movies or even in the Swedish movies. I have never had a prince of even a candidate… I don’t have a job and I don’t have my own apartment. I am overweighed and I can’t play any instrument. I am a tragic. And I just need to do something about it. So, I’m starting now.

No more cookies, and right now. RIGHT now, I’m sending my CV to a work employer. So. I’m starting now!