Har varit iväg på oerhört inspirerande föredrag och har insett att Jante har bott på min vind allt för länge. Varför blir det så, att man här i nordens karga land aldrig uppmuntras att bli bättre? Nej, men ska anpassa sig, inte sticka ut och aldrig ha en åsikt som kan skapa problem.
Well… Jag är tämligen säker på att jag och du och vi och ni kan bli så mycket mycket bättre om vi bara vill! Och jag vill nu, jag hade bara glömt bort det. Jag tror att latheten och enkelheten i vardagen kväver våra själar. Att slentrianen blir ett sakta verkande gift som tillslut tar död på allt som är viktigt. Samtidigt som samhället viskar till oss i sömnen att nöj dig med det du har. Och allt jag känner efter mitt ”nyuppvaknande” är. Jamen vad i helv*tte. Hur gick det här till, sen när jag glömde jag bort lusten att leva?
Nej. Jag säger inte att man ska bli VD för SonyEriksson, inte om man inte själv vill. Vem sa att pengar gjorde en lycklig? Jäkla dumheter! Man blir lycklig om man hittar rätt för stunden och presterar det bästa man kan inom det man vill. Men OM man vill satsa på att bli VD för SonyErikson så go for it!
Själv har jag insett att jag kan bli så mycket mer än det jag är idag. Bättre sent än aldrig. Småstadsmentalitet, DÅLIGA skitchefer och lack på uppmuntran har gjort att jag fastnat. Tack och lov så hittade jag en väg ut, jag är på väg!
Glöm inte era drömmar, behåll dem och vattna dem med näring och förverkliga några utav dem. Man ska leva sitt liv så att man kan leva det två gånger. En gång när man upplever allt och en gång då man kan minnas det när man blir gammal. Och när jag sitter där, 87 år gammal ska jag kunna tänka Jag gjorde inte allt ”så som man borde” men jäklar va roligt jag har haft det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar