Jag sitter här och tänker tillbaka. Ett år, på ett år händer otroligt mycket.
För ett år sedan, ja ni. Jag är inte samma människa, på ett sätt är jag verkligen inte det. På ett annat sätt är jag precis samma.
För ett år sedan kraschade jag, mentalt. På riktigt också, inte bara "åh jag mår lite halvdåligt". Nej, för ett år sedan var ångesten och depressionen så stark att nu i efterhand funderar jag ofta på hur jag orkade eller rättare sagt, hur jag tog mig ur det levande. Det låter så fantastiskt dramatiskt, som om jag faktiskt tänkte ta livet av mig. Men så var det inte, jag försökte inte aktivt ge mig själv en enkelbiljett till himmelen. Det är bara det, att jag faktiskt inte såg någon väg ut. Kanske hade jag fortfarande varit kvar i denna ångest om jag inte tagit hjälp.
Jag tog hjälp och för att göra det så krävs det mod.
Men det största modet var att berätta för människor omkring mig.
Det kanske finns folk nu som sitter och läser och tänker "whooooot?! Hon berättade aldrig för mig". Det är nog mycket möjligt och det handlade aldrig om tillit, det handlade om vad jag orkade. För sanningen är, att varje "erkännande" för andra att jag mådde dåligt var en ångestfylld pärs och ibland fanns inte möjligheter eller orken att berätta. Det var enklare att ha masken på, leendet och säga att "det är bra". Men nu vet ni och det kanske kommer igen, en tid då jag bara vill gömma mig under täcket och gråta bort dagarna och då kanske det är Er jag ringer.
Det jag kan säga är, all I need i s you. För alla som jag faktiskt berättade för, jag var så rädd. Jag var så helt tokigt rädd att de skulle gå, varenda en. Och det gjorde ni inte, ni stannade kvar trots att jag var något slags mentalt vrak.
Och jag tror inte att, om jag än försöker i 1000 år, förklara för Er hur tacksam jag är för det.
All I need is you.
I dag mår jag bra, jag är en oförskämt glad skit som mår bra. Trots arbetslösheten och allt vad den innebär.
Och jag ska bli så bra, som bara jag kan bli. Och ibland behöver jag bara bli påmind om att ni stannade kvar.
Jag ska bli snällare, bättre. För ni betyder allt.
För ett år sedan, ja ni. Jag är inte samma människa, på ett sätt är jag verkligen inte det. På ett annat sätt är jag precis samma.
För ett år sedan kraschade jag, mentalt. På riktigt också, inte bara "åh jag mår lite halvdåligt". Nej, för ett år sedan var ångesten och depressionen så stark att nu i efterhand funderar jag ofta på hur jag orkade eller rättare sagt, hur jag tog mig ur det levande. Det låter så fantastiskt dramatiskt, som om jag faktiskt tänkte ta livet av mig. Men så var det inte, jag försökte inte aktivt ge mig själv en enkelbiljett till himmelen. Det är bara det, att jag faktiskt inte såg någon väg ut. Kanske hade jag fortfarande varit kvar i denna ångest om jag inte tagit hjälp.
Jag tog hjälp och för att göra det så krävs det mod.
Men det största modet var att berätta för människor omkring mig.
Det kanske finns folk nu som sitter och läser och tänker "whooooot?! Hon berättade aldrig för mig". Det är nog mycket möjligt och det handlade aldrig om tillit, det handlade om vad jag orkade. För sanningen är, att varje "erkännande" för andra att jag mådde dåligt var en ångestfylld pärs och ibland fanns inte möjligheter eller orken att berätta. Det var enklare att ha masken på, leendet och säga att "det är bra". Men nu vet ni och det kanske kommer igen, en tid då jag bara vill gömma mig under täcket och gråta bort dagarna och då kanske det är Er jag ringer.
Det jag kan säga är, all I need i s you. För alla som jag faktiskt berättade för, jag var så rädd. Jag var så helt tokigt rädd att de skulle gå, varenda en. Och det gjorde ni inte, ni stannade kvar trots att jag var något slags mentalt vrak.
Och jag tror inte att, om jag än försöker i 1000 år, förklara för Er hur tacksam jag är för det.
All I need is you.
I dag mår jag bra, jag är en oförskämt glad skit som mår bra. Trots arbetslösheten och allt vad den innebär.
Och jag ska bli så bra, som bara jag kan bli. Och ibland behöver jag bara bli påmind om att ni stannade kvar.
Jag ska bli snällare, bättre. För ni betyder allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar