mentänkomjagaldrigfårettjobbpaniken

Nej. Det är aldrig roligt att göra någon besviken. Men ibland måste man följa sin magkänsla och idag sa magkänslan nej.
Jag sa nej till ett jobb idag. Men det handlar inte om jobbet i sig. Jag sa inte till arbetsuppgifterna och absolut inte människorna jag skulle jobbat med. Men till det inofficiella löftet om att finnas där, en längre tid. Det går inte, jag vet ju banne mig inte ens vad jag gör i morgon. Och när det kommer till barn, nej- jag är så rörig att ett sådant löfte inte går att ge.

Ett jobb, behöver jag. Men för min skulle måste jag låta magkänslan bestämma.
Tråååk.