12

Det tar en evighet att bygga upp ett förtroende och en sekund att rasera det.

Jag litade på dig. Tillslut, efter alla gånger upp och ner och hit och dit. Jag tyckte ändå att jag faktiskt hade tålamod med dig, du fick ta det i din takt. Jag trodde på dig, på riktigt.

Så gör du såhär. Sågar mig vid fotlederna. Låter mig bli ett ofrivilligt skådespel, ett åtlöje för andra att titta på och skratta åt. Du bevisade för mig att jag hade rätt från början, man ska inte lita på folk.

Och så ber du om förlåtelse, du är ynklig.
Och jag är svag.

Så jag tänker helt enkelt inte svara dig förän jag vet att jag är tillräckligt stark för att säga nej, på riktigt.