Mina ben ser ut som om jag lider av böldpest tack vare alla myggbett.
Igår trodde jag att jag bröt tån.
Mina armar består av blåmärken, skrapsår och mina händer har bytt skinn tre gånger och har övergått till en mer faluröd färg.
Det är knappast ovanligt att jobba 24timmars pass.
Vi lever under principen "ät medan du kan, du vet aldrig när du får mat igen".
Jag gråter blod när jag får bensinräkningen, som för övrigt har stigit rejält.
Och jag har konstant träningsvärk.
Men jag skulle aldrig byta bort det! Istället för att räkna ner till ledigheten så tänker jag "oh nej... det är bara 4 veckors jobb kvar!", utan att vara ironisk.
Helt plötsligt förstår jag vad man menar när man säger att man "älskar sitt jobb". Aldrig trodde väl jag att jag var en friluftslivsmänniska.... tänk att man fortfarande kan förvåna sig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar