Jag skriver här, därför att här finns det en risk att någon faktiskt läser detta men en stor chans att ingen någonsin kommer att märka att denna noten är gjord.
Jag är oroad. Ytterst oroad av det jag ser på facebook nu. Vi har haft val, Sverigedemokraterna kom (tyvärr) in i regeringen. Det är alltså 330 000 människor som anser att detta var en bra idé. Chansen att du och jag har någon av dessa 330 000 i vår bekantskapskrets är inte obefintlig. Jag tycker inte att det är okej. Ni som känner mig vet att jag är öppet för invandring till Sverige, alla människors lika värde ect ect och om någon efter detta inlägg kommer att fråga mig om vad jag röstade på, kommer jag att ärligen svara. Men jag säger redan nu att det inte var Sverigedemokraterna eller något annat främlingsfientligt parti.
Det som oroar mig är faktiskt alla ni andra. Alla de som startar nästan en "angry mob" mot sverigedemokraterna. Alla de som ber de som röstat på dem, om de finns i eran vännerlista att de ska ta bort sig själva därifrån. Jag förstår dem. Oh my gavd, jag förstår er verkligen! Men jag tror inte på det de gör nu och jag tror inte att de fattar vad de gör heller.
Låt mig förklara: Om/ när ni någonsin ändrar åsikt... ändrar ni den inte när ni haft en diskussion med någon av era vänner? Jag funkar så i alla fall, jag ändrar mig först när jag haft en lång och vettig diskussion med någon som jag känner väl och som kommit med vettiga argument. Jag har aldrig någonsin ändrat mig exempelvis på grund av en politikers tal eller liknande. Ja, oftast ändrar man ju åsikt först när man haft en diskussion med någon eller flera, ett flertal gånger och tänkt lite själv emellan där. Men min huvudpoäng är att det är människor i sin närhet som man lyssnar på.
My point is: Om man vill, att några utav de där 330 000 människorna ska ändra åsikt, att det är en vettig idé att "isolera" dem? Att säga att de är mindre värda på grund av deras åsikter? Tror ni, helt ärligt, att ni kan ändra någons åsikt på det viset? Jag tror inte på det. Jag tror att det enda sättet att kanske i alla fall få dem att tänka till, är att prata med dem. Diskutera med dem, argumentera men också repektera dem. Jag vet inte hur ni fungerar, men jag lyssnar inte på någon som inte respekterar mig eller accepterar mig. Jag tror inte heller att någon annan gör det....
Som sagt. Jag är orolig, av ett flertal anledningar. Jag är orolig för att vi i Sverige har blivit så främlingsfientliga. Men jag är också orolig för att mina vänner, många utav dem lärare, så starkt säger att det finns människor som inte är värda att finnas kvar i deras liv. Framtida elever kommer kanske att ha mycket värre åsikter, de ska hantera det. Hur? Och framför allt är jag orolig för hur vi ska vända detta om de så starkt tar avstånd från SD och andra främlingsfientliga partier.
Jag tänker tillbaka på min vistelse i Sydafrika... Jag tänker på apartheid och på Mandela som istället för hämnd pratade om förlåtelse och helandet av ett land.
Och jag tänker på alla människors lika värde.
Tänk på det. Om du nu läser och tagit dig hit. Tänk på, framför allt, hur vi ska klara av att få ut Sverigedemokraterna från riksdagen nästa val. Kanske är det just genom att DU har kvar en vän och pratar med denna.
Kanske. Men jag vet inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar